Daggmasken – Odlarens bästa hjälpe

Varje höst fascineras jag över hur mycket daggmask som jobbar där nere i underjorden, för det är på hösten i den fuktiga jorden de kommer upp till ytan och ger en antydan om vad de har för sig.

På grusytor med löv som inte räfsas på nån vecka har det plötsligt bildats små högar. Man skulle kunna tro att nån gått där och sparkat runt eller att vinden lekt och skapat formationer.

Undersöker man nån av de små lövhögarna närmare står faktiskt många löv på kant och lyfter man på högen finns det ett hål i utkanten som leder ner i underjorden. Detta är ett verk av daggmasken som drar ner löven i sina gångar för att efter hand sönderdela dem. Daggmasken har inga tänder utan suger med sig löven.

När vi hade björkar på tomten kunde man se att de ställts på kant så de bildade vackra rosor. Nu är det mest eklöv och avlånga blad de har att jobba med och rosorna ser ut som huller-om-buller-högar av blandningen.

Maskarna äter också bakterier, jord och svamp. Den som äter mycket, bajsar mycket och maskarnas bajs ser ut som smala korkskruvar när det hamnar på gräsmattan. Det är egentligen bara på hösten man ser högarna annars är det oftast växtlighet eller marktäckning i vägen. Bajset består av näringsämnen från allt organiskt som de bearbetat och är finfin gödning klar att tas upp av växternas rötter. Kretsloppet är slutet.

Maskarnas arbete gör att mullhalten i jorden ökar, näring omsätts och gångarna luftar jorden och gör det lättare för vattnet att tränga ner.

Hipp, hipp, hurra för maskarna!