Remonterande jordgubbar

Vad vore en sommar utan jordgubbar? Helst ska de också vara nyplockade och solvarma direkt från plantan.

Den kommersiella säsongen brukar starta ett par veckor innan midsommar och sluta med rea eller självplockning på fälten nån gång i juli. Njae, det erbjuds ju faktsikt jordgubbar året runt i matbutiken, men det bär mig emot nåt oerhört att köpa sånt som inte är i säsong. I ärlighetens namn ska jag säga att jag har fallit för frestelsen nån gång och blivit jättebesviken när den vackra åsynen och doften byggt upp förväntningar, men konsistensen är hård och smaken faller platt. De får betraktas som skådebröd helt enkelt.

I stället skickar jag varma tankar till min moster som räddade ett gäng remonterande jordgubbar från en granne som var hjärtligt trött på de förbaskade plantorna som gav för lite och för sent. Att de var remonterande, alltså ger två skördar kände ingen av dem till och att de inte hann leverera sin huvudskörd på friland innan frosten kom.  Detta hände för cirka 50 år sen och ingen hade ens hört talas om såna jordgubbar. Mostern som förmodligen hade ont om plats för tillfället, hängde upp dem i amplar som placerades på vädringsställ i bästa soliga läge och det belönades med skörd redan runt midsommar, men den stora överraskningen kom lite senare på säsongen i slutet av juli när plantorna verkligen började leverera på allvar. Eftersom hon hade dem i amplar var de lätta att flytta in på altanen där det var nån grad varmare och inte så utsatta för väder och vind. Skördandet kunde fortsätta långt efter det att de kommersiella tagit slut ända fram till frosten blev ihållande.

Plantorna bildar revor och det är ytterligare en anledning till varför de gör sig så bra hängandes. Det blir helt enkelt inte så mycket rensning som när de odlas på friland, men mycket dekorativta med alla små plantor som hänger i kaskader på sina långa navelsträngar.

Moster var glad för sina plantor höll dem vid liv, föryngrade och delade med sig till släkten. Mamma var glad för dem och jag njuter i fulla drag av färska jordgubbar till frukost eller när helst jag är sugen under i stort sett hela sommaren. Bärsäsongen avslutas nångång i oktober med hösthallon och mosters jordgubbar.

Jag odlar också dem också i amplar. Kruxet är att jordgubbar mår bäst med mycket jord runt rötterna, näring och vatten, därför gjorde jag egna  av kycklingnät som rymmer cirka 10 liter jord. Amplarna fodras med tidningar eller bitar av svart markväv som blivit över. Juteväv med plastsäck invändigt funger bra och jag har testat mossa ytterst med begagnad jordsäck invändigt.Det behöver förstås vara dräningshål i plasten, men kanske den snyggaste varianten faktiskt. Amplarna hänger i ställningar av hässjestörar och jag får plats med 12 såna amplar i trädgårdslandet. Det enda kruxet var bevattningen. Trots stora amplar kan de behöva vattnas både morgon och kväll under torra perioder. Utan vatten torkar jordgubbarna bort. Det bir tungt att lyfta kannor och till och med slangvattningen känns obekväm, men det här sättet är absolut ett alternativ för några enstaka amplar eller den som har starka axlar. Det är ju ett suveränt sätt att spara utrymme i den lilla trädgården och skydda bären från sniglar och gnagare.

Nu har jag utökat odlingen med 20-liters murarhinkar som är lätta att placera var som helst i bra läge. En planta i varje. Det ger gott om utrymme för rötterna, den svarta plasten värmer snabbt upp jorden så plantorna kommer igång och de är lätta att vattna och sköta om. Plantor som producerar mycket och länge behöver kontinuerlig gödsling. Jag använder ofta vanlig flytande blomnäring nån gång per vecka.

De bästa hinkarna med flest blommor och kart flyttas in i växthuset när nätterna börjar bli svala. Bären behöver skyddas från kyla för att inte bli mosiga även om plantorna tål frost. Jag ställer dem på bänkar och piedestaler där det går att komma åt att plocka. Lika värdefulla och fantastiska som de första bären är på säsongen, lika uppskattade är de sista!

När kylan blir utmanande även i växthuset rensar jag bort revorna och rotar dem i vatten för att plantera i krukor senare under vintern i svalt odlingsutrymme och låter hinkarna torka upp någorlunda för att inte ruttna under vintern.

Framåt vårvintern klipps plantorna ner och planteras om i välgödslad jord. Stallgödsel är att rekommendera och hinkakrna är redo att flytta utomhus igen.

Jordgubbsplantor produceras bäst år två och tre, därför byter jag ut en tredjedel varje säsong mot nya. Jag kan använda de jag sparat i vatten och krukat upp eller de jag låtit rota sig utomhus. Alla hinkarna får ju inte följa med in utan några har står kvar utomhus där revorna kan slå rot i jorden. De här plantorna blir störst och finast eftersom de hela tiden matats med näring via moderplanta medan de bildat egna rötter.

Cirkeln är sluten och nästa säsong kan börja.