Rankspenat

Rankspenaten (Hablitzia tamnoides)är en av mina favoriter bland de fleråriga bladgrönsakerna. Ibland kallas den även klätterspenat eller Kaukasisk spenat.Den har funnits länge i Sverige, men verkar ändå ganska okänd för att inte säga helt okänd för den vanlige odlaren och konsumenten. Synd, för det här är en av de allra tidigaste bladväxterna som dyker upp i trädgården, ibland redan i februari trots att jag odlar i zon 4. Bladen är helt röda i början och det kan bli väldigt dekorativt med lite snö över. Skotten tål några minusgrader.

Både skott och blad används i sallad eller som spenat, alltså både färsk och tillagad. Smaken sticker inte ut, men bladen är lite kraftigare än vanlig spenat. Båda tillhör amarantsläktet.

Rankspenaten bildar som namnet redan antytt långa rankor, upp till tre meter långa i gynnsamma fall och vill man ha dem uppåt väggarna eller i portal får man hjälpa till med att binda upp. Det är mer naturligt för den att bre ut sig som marktäckare och varför inte om man har plats. Ett alternativ kan vara att låta rankorna klättra över en rishög eller kompost. Det man kan tänka på är att plantera norr om portal eller rishög eftersom växter naturligt drar sig mot ljuset som brukar vara starkast i söder.

Jag har provat den på flera olika platser i trädgården från full sol till halvskugga och olika fuktigheter. Först testade jag full sol mot staket, sandblandad jord och dessutom sluttning, men det blev alldeles för torrt. Torka leder till stress, mindre planta, tidig blomning och träiga blad.

Men nu har jag hittat ett halvskuggigt läge och hela trädgården vilar på en sandplatå så väldränerat kommer på köpet. Den har också fått mer fuktighetshållande mull och välgödslat. Att det är väldränerat underlättar för övervintringen, och lite fuktigare växtplats ger saftigare och godare blad under längre period, i alla fall tills den börjar gå i blomma runt midsommar.

Blomning betyder dags att klippa ner. Jag tillsätter lite mumma i form av välbrunnen gödsel för att ge lagom skjuts och en andra skörd.  Ofta är vinterns behov redan tillgodosett med fyllda frysar, men nya färska blad är alltid trevligt på tallrik och smörgås.

Mina plantor är frösådda. Jag läste nånstans att de är färskgroende och lite kinkiga att så, men här har det gått bra. Vintersådd är att rekommendera eftersom de behöver en köldperiod för att kicka igång, men det går alltid att ställa sådden i kylen ett par veckor.  Jag räknar de små svarta fröna som ljusgroende och bredsår i såjord inomhus och täcker med ett tunt lager vermikulit, låter stå nåt dygn och ställer sen skyddat utomhus. Jag vill ju inte att ett skyfall ska möblera om i sådden eller att sådden ska torka ut vid minsta solstråle. Kallväxthus är perfekt så länge man kommer ihåg att vattna. Även om det är kallt utomhus blir det snabbt varmt i en tunnel eller ett växthus så snart ljuset kommer. När de små plantorna tittar upp är det dags för omskolning till mindre krukor, typ hyacintburkar och när rötterna fyller ut där också till 12 cm krukor. När plantorna är väl rotade i de större krukorna är det dags för utplantering. De kan bli när som helst under våren, sommaren men enklast när 10-dygnsprognosen visar mulet eller regn. Jag provar gärna ett par, tre olika växtplatser samtidigt när jag vill etablera en ny växt. Chansen att nån av dem ska trivas ökar. Första säsongen får all kraft gå till etablering och år två kan jag börja skörda lite försiktigt.

Större etablerade plantor kan delas och det går också att ta sticklingar.

Jämfört med den gode Henriks målla även kallad lungrot som kanske är den vanligaste fleråriga bladgrönsaken och självsår sig kopiöst, har inte rankspenaten självsått sig alls hos mig och det tycker jag sparar arbete. Rankspenaten kan ätas färsk medan  den gode Henriks målla innehåller saponiner och behöver tillagas. Den gode Henriks målla levererar däremot mer bladmassa. De konkurrerar inte om växtplats eftersom rankspenaten kan ledas uppåt och den gode Henriks målla är en buskformad ört. De kompletterar varandra bra hos mig.

HÄR kan du läsa mer om den gode Henriks målla / lungrot