Den gode Henriks målla – Lungrot

En av de allra bästa fleråriga grönsakerna är Lungrot (Blitum bonus-henricus) eller som den också kallas Den gode Henriks målla.Sistnämnda tycker jag låter trevligast och det lär komma från Tyskland och syfta på gårdstomten som månade om djuren och såg till att de fick näringsrik mat. I Sverige finns det belägg för att den odlades på 1700-talet som läkeväxt mot svullnader.

Den gode Henriks målla är fortfarande tillsammans med nässlor det mest näringsrika vi har och kan odla i vårt klimat. Bladen ersätter som tillagade spenat i alla möjliga maträtter, späda blomstjälkar ångas som sparris och de unga fröställningarna som broccoli. De mogna fröna kan skalas genom att köras i mixer och sen blötläggas under natten. Därefter sköljas, kokas och användas som quinoa, som är en nära släkting. I första hand bör man tillaga mållan och endast äta mindre mängd färskt eftersom alla delar innehåller små mängder sapofiner, ett tvåligt ämne med lite bitterhet som försvinner vid kokning.

Plantan får en prydlig buskform om den inte står för tätt med en höjd på upp till 100 cm och trivs i sol till halvskugga. Rotsystemet drar sig snabbt på djupet vilket gör den ovanligt torktålig och lämplig för de flesta lägen. Trivs bra i både lägre pH och normaljord. Hur det är med kalkhaltig mark kanske nån läsare har erfarenhet av och kan kommentera nedan, men det verkar vara en av de vanligaste växterna över hela landet när det kommer till permakulturinspirerad odling med fleråriga grönsaker och  absolut den tacksammaste med tanke på användbarhet, riklig skörd, lätt att odla och föröka.

Låter man plantan växa ostörd får den frövippor i topparna som gärna självsår sig och det kan bildas stora bestånd. Vill man inte ha spontansådder ser man till att skörda sina vippor i god tid. Det är också en bra idé att klippa ner hela plantorna efter att man tagit vårskörden av blad och låta Den gode Henrik starta om. På det viset har man blad och grönt långt in på hösten.

Jag har ett tiotal plantor som växer lite här och där bland andra fleråriga ätliga växter i ett område närmast skogen som jag kallar Ätliga skogsbrynet. Nån eller ett par plantor brukar få stå kvar med frövippor som mat till fåglar och smådjur.
Vid ett tillfälle stod jag i växthuset och donade när nåt rörde sig i ögonvrån. Det var en liten söt skogsmus som tagit sig enda upp till en meterhög frövippa precis utanför och gungade vådligt medan den försåg sig.

Jag får en del spontansådder som jag gräver upp på en gång om de hamnat knasigt, men jag gillar hur naturen blandar och ger och fyller ut med ätligt som det passar sig. Den som vill ha det mer uppstyrt frösår med fördel under vintern i djupa krukor och täcker med 1 cm jord och lite perlite. Det går också att direktså på hösten och vintern. Fröna behöver köldbehandlingen för att komma igång. Övrig tid på året går det bra att sätta sådden i kylskåp ett par veckor för att få igång dem.

Ett par, tre plantor räcker gott och väl för ett hushåll, men vill man odla större mängder är rader att rekommendera med gott om utrymmer för varje planta. Beräkna 70×70 cm + gång för att kunna skörda. En perenn rad bland ettårigt kan skapa lä och bättre odlingsklimat för lägre ettåringar.

Bor du i lägenhet så varför inte testa att odla en planta i en hink, gärna extra djup på balkongen. På vintern bör i så fall rötterna skyddas för direkt solljus eftersom alla rötter är känsliga för häftiga temperaturskillnader. Hinken bör stå på frigolit eller åtminstone inte direkt på betong.

Lycka till!