Maskar – bästa medhjälparna

Mycket mask = bra jord och goda odlingsförutsättningar, men vad gör de egentligen och hur lockar man dem till sig och får dem att trivas?Jag vårstädar i trädgården lite försiktigt. Ambitionen är faktiskt att städa slarvigare än vanligt, men löv på gångar och grus måste ändå bort för att inte göda och gynna ogräset mer än nödvändigt. Löv blåser hela tiden in från åsen med ekar som fäller hela vinterhalvåret och vårstormarna drar runt med en del av vintertäckningen under träd och buskar, särskilt om hönsen redan varit där och sprätt runt.

Överallt i fukten hittar jag stora daggmaskar och det gör nästan lite ont i hjärtat att behöva störa dem, men jag slänger inte utan flyttar bara till andra ställen där löven kan fortsätta att bilda matta och hålla fukten under sommaren och maskarna kan fortsätta att jobba på. I år ska löven få bilda mjuk bädd till 40 kvm med pumparankor.

De rödaktiga daggmaskarna håller till i ytan. De kan få lite ljus på sig därav pigmentet. Stor daggmask kan bli upp till 30 cm lång och äta tre blad om dagen. Den rör sig i ett mellanskikt  upp och ner genom genom jordlagren i permanenta gångar. Gångarna bidrar till luftning, andra jordlevande småkryp lever i gångarna, vatten tar sig ner och rötter kan följa tunnlarna. Organiskt material transporteras ner och ger mat till småkrypen, svampar och bakterier. Kol binds till jorden, vilket är jättebra ur miljösynpunkt och näringsämnen frigörs som kommer växtligheten till godo.

Längst ner lever pigmentlösa daggmaskar som aldrig kommer upp till ytan såvida de inte håller på att drunkna efter ihållande regn. Då kan man ibland se vita maskar ligga på vägen och snabbt bli uppsnappade av svultna fåglar.

Allt organiskt som passerat via maskarna kommer ut som fin näringsrik jord med ett högre pH värde. De motverkar alltså också försurning.

Det händer så mycket i jorden som vi inte har en aning om och det är lätt att förstå att spadar eller ve och fasa maskiner ställer till det, stör och bringar oreda i dessa känsliga system.

Jag odlar på en sandås med ren sandlådesand. För att få god odlingsjord har jag byggt hela områden med marktäckning av tidningar där maskarna kan gå mellan lagren, sen täckt med stora mängder löv, organisk gödsel och trasiga ensilagebalar. Hönsen har hjälp till att finfördela.

Hela tiden matas jorden med nytt material för maskarna att jobba med genom slarvig städning av rabatter. Jag tar inte bort mer löv och skrafs än att perennerna orkar upp utan att kvävas. Mycket får ligga kvar och det kan se lite skräpigt ut ett tag innan grönskan växt upp och täcker. Mjuka, vissna perenner som lagt sig på marken under vintern får ligga kvar. Hårda som fortfarande står upp klipps ner. Om tiden medger klipper jag sönder stjälkar i mindre delar och lämnar på plats.

Pallkragar matas ovanifrån och större odlingslådor djupgrävs än så länge vart fjärde år samtidigt som de matas med organiskt. Jorden täckodlas också med gräs, löv, tång, fårull, blast och vad som finns till hands.

På hösten byggs kompostlimpor, lasagner där torrt och färskt material varvas. Mycket hinner brytas ner redan på hösten och limpan kan odlas med näringskrävande grödor som kål och pumpor redan kommande säsong.

En grävfri trädgård gynnar både smådjur, jord, klimat och mäniskoryggar!

Det värmer mitt hjärta att jag gjort den lilla plätt på jorden som jag har ansvar för, till en myllrande plats av liv och att jag lämnar nåt bättre efter mig än vad jag startade med.