Gynna pollinatörerna – gör trädgården vildare

Utan pollinatörer, ingen mat!

” Pollinatörers roll inom livsmedelsproduktionen

Pollinatörer, även kallade pollinerare, är avgörande för att bibehålla en mångfald av växtarter i naturen och för vår livsmedelsproduktion. De är inblandade i en tredjedel av den mat vi äter och spelar en nyckelroll i ekosystemen som omger oss och är förutsättningar för våra liv och samhällen. Cirka en tredjedel av maten vi äter har pollinerats av humlor och bin.

Våra pollinerande superhjältar ställer upp för oss dygnet runt och bidrar till en mångfald av växtarter i naturen och mat på våra bord. De håller bokstavligen planeten vid liv – men blir allt färre eftersom pollinatörerna får allt svårare att hitta både mat och boplatser.

Minskningen av pollinatörer

Visste du att våra livsviktiga pollinatörer blir allt färre. En tredjedel av Sveriges nästan 300 arter av vilda bin och humlor är rödlistade till följd att de får allt mindre plats i vår natur. Men vi kan alla hjälpa dem genom att skapa vilda ytor, och bjuda in pollinatörerna till våra balkonger, rabatter och trädgårdar.”

Så skriver världsnaturfonden i ett upprop.

Jag rannsakar mig själv och funderar på vad jag kan hjälpa till med. Pollinerarna behöver boplatser och blommande växter, helst vilda. Fastän jag bor på landet är det vilda blommande och ängsmarken förpassad till vägrenarna och de verkar också bli färre. Strängarna mellan åkrarna har försvunnit och de kommersiella grödorna besprutas. Inte konstigt att allt fler arter av humlor för en tynande tillvaro eller i värsta fall försvinner.

Jag vill att den plätt på jorden som jag ansvarar för ska bli ett paradis för pollinatörer och det är ett ständigt pågående arbete.

En del är redan gjort:

– 60 kvm gräsmatta har blivit äng

– den gräsmatta som är kvar blommar i blålila i mars/april eftersom tusentals scilla och nunneört fått sprida sig

– inget ogräsmedel i gräsmattan, även här gäller mångfald med vitklöver, tusenskönor, ärenpris och annat ”ogräs”, inte golfbana

– vilda växter som fingerborgsblommor, gullvivor och förgätmigej får hoppa runt, sprida och blanda sig med de mer ordnade odlingarna

– förmultnande stammar utplacerade som gillas av småkryp

– jättestam som sittplats uppborrad i änden för äggläggningstunnlar

– vedstapel som ligger kvar året runt med många håligheter och vrår. Ibland stoppar jag in nerklippt gräs mellan bitarna.

– halm som täckmaterial i gångar ger ihåligheter och boställen

– kraftiga perenner får stå kvar under vintern för skydd åt insekter, men också för att få blommande självsådder

– en del ihåliga perenner blir insektshotell varje vår

– sparade plättar med öppen sand mot söder för bin som gillar att bygga där

– ca 150 kvm fleråriga grönsaker med bl.a. blåbärstry, hallon, lök, myntor, timjan och ullungloka som är insektsfavoriter

 

Blått, lila, tistlar och kryddväxter verkar extra intressant för pollinatörerna bland de odlade växterna, så kallade dragväxter. Många av dem trivs i stäppmiljö, torrt, sandigt, soligt och utsatt och många av dem frösår sig gärna. Vill man inte gå hela vägen till äng eller marken är direkt olämplig går det alltid att låta åtminstone en del vilt flytta in.

 

Det här är en rabatt där pollinerarna stortrivs. Från början genomtänkt och uppritad. Stommen finns kvar, men en del tvååriga växter får hoppa runt och sprida sig. Jag gillar också att blanda odlat och vilt och maj/juni är en tid när det finns fingerborgsblommor överallt i hela trädgården.

I ytterkanterna frodas självsådderna och det jag gör nu är att gallra och kruka upp. Nästa års fingerborgsblommor har kommit upp som en grön matta och det mesta behöver plockas bort för att de som är kvar ska kunna utvecklas ordentligt och bli stora och fina. De får 15-20 cm var att bre ut sig på. Jag försöker också se framför mig hur det kommer att se ut nästa sommar. Var vill jag ha mina klungor av rosa spiror? De som i min smak ger ett alltför vilt intryck plockas bort. Det där med lagom är alltid svårt och det kanske är svårt att tro att man kan få för mycket vilda blommor, fast i stensättningar och gångar kan det vara ganska opraktiskt med blommor eftersom de kan bli söndertrampade och fula och rötterna skjuter på stenarna, trycker ut och förstör konstruktionerna. Samtidigt är det trevligt att bli överraskad av nya växtkombinationer som naturen fått till på egen hand. Har du sett när en stor rund humla backar sig ut ur en fingerborg med pälsen gulprickig av pollen? Man kan inte låta bli att dra på smilbanden.

Förutom att gallra frösådderna lite lagom tar jag också hand om plantor som får växa till sig i krukor. Under vintern förvarar jag krukorna nergrävda i sandlådor utomhus. I år sparar jag material till nya stäppliknande planteringar utanför tillbygget. Det blir olika  gräs och torktåligt i blålila skalan som jag är rätt säker på att humlor, bin och fjärilar kommer att älska och det kommer att bli en mjuk övergång till ängen och stenmuren bakom.

Den som inte vill ha diverse spontansådder kan ju alltid klippa ner så fort blomningen är över.

Den som vill att fingerborgsblommor och också annat vilt ska flytta in i trädgården kan fröså på hösten. Augusti är en utmärkt månad att samla frö från vägkanten och släppa på lämpliga ställen i trädgården där jorden är bar.

Har du möjlighet att göra en äng, aldrig så liten är det förstås toppen!

Här kan du läsa mer om min äng som anlades 2019

Stöd gärna Värdsnaturens arbete https://www.wwf.se/ och kampanjen ”Rädda surret” www.wwf.se/radda-surret 

Allt gott