Självhushållning i Villaträdgård

Gräsmattan blir äng

Har du gräsmatta av ren slentrian? I mer än 100 år har det varit status med en välansad gräsmatta framför huset och visst kan det vara fint. Det var ängsmarken som var det vanliga och vardagliga och gräsmattan det speciella och kultiverade. Det fanns hur mycket naturligt utrymme som helst för alla insektsarter, vildbin och fjärilsfladder. Nu är ängsmarken en bristvara och alla ”ovårdade” öar och sent klippta vägrenar guld värda för mångfalden. Ängen har blivit exklusiv.

Gräsmattor har absolut sin funktion. Så skön för bara fötter och springande barnsben att rusa av sig på, utrymme för lek och spel. En grön yta lugnar ner och framhäver en färgglad perennrabatt och hos mig binder en rund gräsmatta ihop ett knippe utslängda småbyggnader och får allt att framstå som en helhet. En annan del av gräsmattan är som den mjukaste ryamatta i umgängesdelarna.

Men sen är det ytorna vi aldrig använder. De behövs inte varken av praktiska eller estetiska skäl. Gräsmattor som mest varit till förtret med mossa och dåligt gräs trots behandling efter konstens alla regler. Ytor som mest sugit energi och funnits kvar av tradition och brist på alternativ. Skuggområden där det dessutom är torrt och områden med stekande sol. Allt vilande på en sandbotten som snabbt torkar ut i sommarvärmen.

Så här i backspegeln kan jag inte fatta att det tagit mig så många år att förstå vad som borde bli äng. Nu känns valet alldeles självklart.
Istället började jag för ett tiotal år sen att med tunga maskiner forsla bort matjord på 30 kvm igenväxt mark i en annan del av trädgården för att få till ett magert underlag. Det var vackert med inplanterade ängsväxter år ett och två, men sen tog kvickroten över som snabbt invaderade från kanterna. Det området har nu blivit odlingsyta istället enligt no-dig-metoden och ätliga perenner frodas. Lärdomen är hur viktigt det är att jobba med naturen och inte emot. Vad lämpar sig ytorna för? Vad vill växa naturligt?

 

Gråfibbla med äggsamling

 

Vändpunkten för den nya lyckade ängen som är cirka 150 kvm och tre år gammal kom när jag som vanligt såg gråfibblorna glatt gulblommande mot en brunbränd matta och fick veta att det finns vildbin som är helt beroende av just fibblor. De fibblor som hinner upp mellan klippningarna och som de flesta trädgårdsägare maniskt bekämpar. Här hade de redan blivit för många för såna åtgärder och vem orkar hålla på när man bor på landet där allt ändå blåser runt och självsår sig så fort man vänder ryggen till. Det var ju här ängen skulle vara! Så självklart och uppenbart.

 

Fältarv
Rosenmalva
Svartkämpar

Vi slutade gödsla och sen gjorde naturen resten eftersom matjordslagret bara var några cm med ren sand under. Redan första året blev det en hygglig äng med de örter som också finns vid vägrenen och på markerna runt om. Alla örter fanns redan i gräsmattan. De behövde bara få växa upp i fred.

 

Frösådd ängsblandning

På ett annat område behövde jag ta bort några kvadratmeter ormöga som fungerat som marktäckare och det blev bar jord att så in med ängsblommor som inte skulle hoppa in självmant från omgivningen som blåklint och vallmo. Jag blev jätteglad när jag även hittade fröblandning för skuggäng med midsommarblomster och andra nävor för området under träden.

Med mer näringsrik mark gäller det däremot att ha tålamod, sluta gödsla och forsla bort gräset vid slåtter. Man kan vända upp tuvor här och var och hjälpa ängen på traven genom att sätta färdiga plantor som sen får fröså sig till exempel blåklockor, slåttergubbe, prästkragar, nejlikor. Det finns en hel del att välja på när man börjar studera ämnet.

Jag har satt in några större veronikor och en del lökväxter. Allt behöver kanske inte vara som på den vilda ängen. Man kanske kan tillåta sig en viss konstnärlig frihet. I östra delen av ängen har jag allium vars fröbollar svävar precis i gräsnivån och Tage Andersen på Gunillaberg satte höga vita liljor som en magisk installation.

 

Installation av Tage Andersen, Gunillaberg 2012

 

Vårinstallation med tanten och vita narcisser på nya ängen, Ätliga trädgården 2022

 

Det finns många typer av ängar och många möjligheter. Ängen har sett olika ut genom olika tider. Förr var till exempel orkidéer typiska ängsväxter.

 

Narcissernas blad har gömt sig i det höga gräset och klippta kanter förstärker ängen

 

Skötseln består mest i att klippa gångar och markerande kanter som framhäver ängen och gör den tydligare. När så mycket som möjligt frösått sig under sensommaren slår vi med lie och räfsar upp gräset.

 

 

I år försöker jag lista alla växter som dyker upp. Några kan jag nämna alla redan:

Vitmåra
Liten blåklocka
Timotej
Hundäxing
Svartkämpar
Teveronika
Smörblomma
Prästkrage
Vallmo
Blåklint
Daggkåpa
Malva, rosa, vit
Rölleka
Fältarv
Hundkex
Gråfibbla
Maskros
Vitklöver

22-07-20
Gulmåra
Baldersbrå
Kungsljus
Rödklöver
Åkervädd

 

 

 

ätliga trädgården, fältarv, gråfibbla, mångfald, rosenmalva, skapa äng, svartkämpar

Kommentarer (3)

  • Gräsmatta och jag är ingen bra kombination – jag glömmer alltid sköta den. Men som det är just nu har jag ingen bra plats att ha äng på. Din äng har blivit väldigt snygg och den klippta inramningen är ett genidrag – väldigt snyggt.

    Kram, Carina

  • Anita Idh Kammelid

    Helt underbart och fantastiskt. Naturen vet själv hur den ska bli nyttig för insekter och annat som är nödvändigt för allt levande!!!
    Tack för fina bilder och text!!

Kommentarer inaktiverade.