Skip to main content
Självhushållning i Villaträdgård

Den gode, den onde, den fule

Jag brukar inte delta i teman, men det här kunde jag inte motstå när länksamlingen TrädgårdsFägring föreslår Den gode, den onde, den fule. Hur blir det om man tänker tänker ätligt? Nämen, det finns ju inga onda grönsaker eller ens fula eller gör det…

Tänk om jag haft en blogg om krukväxter istället. Då kunde jag visat min kaktus som jag fick som golfbollstor  när jag satt barnvakt åt nyfödda lillasyster 1967. Den är nu 60 cm hög tvåarmad, taggig, extremt ful och bor i garaget, men helt underbar när den vid nåt enstaka tillfälle får får sig att kasta ut en enorm vit blomma och som min första egna krukväxt är den förstås ett ovärderligt minne. Den kunde ensam varit både Den gode, den onde och den fule.

Nej, istället hämtar jag inspirationen från familjen Solanum och låter S. Lycopersicum, alltså tomaten representera Den gode.

Nog för att jag gillar de flesta grönsaker, men tomater är ju ändå nåt av sommarens bästa!

På fatet ’Golden Bumble Bee’, som ger stora mängder otroligt söta frukter med tunt skal och är en fröjd för ögat, höga plantor som tjyvas och mår bäst i växthus. Här har de ersatt tidigare favoriten Tigerella som är snarlik men inte riktigt lika söt.

I bakgrunden ’Indigo Pear Drops’ eller ’Indigo pearshaped’ som den också kallas med de snygga lila axlarna, alltså en gul päronformad tomat med fantastisk sötma och fyllighet som levererar kopiöst under rätt förhållande och det är just det som är kruxet. Den här madamen behöver oftast en bättre, soligare och längre sommar än vad zon 4 i hjärtat av Småland kan erbjuda och vill samtidigt inte få sitt pollen överhettat. Jag brukar lösa problemet med att ha henne i växthuset vid dörren där det är bra drag, men ändå lagom skyddat och varmt, hög, tjyvas.

’Pepperoncini piccante’

Den onde var svår att hitta, men så kom jag att tänka på chili S. Capsicum, den enda växt som jag är överkänslig mot och faktiskt blir lika sjuk av som om jag skulle få i mig gluten. Det är kapsaisinet, ämnet som ger hetta som är boven i dramat. Faktum är att när min kemiska överkänslighet diagnostiserades fick jag inhalera kapsaisin och sen räknade man antal hostningar under viss tid, oj, oj oj! Nu vet jag ju att ni är många som älskar chili, är beroende av chili, samlar på chili och knappt kan leva utan chili, men jag tror ändå att ’Carolina Reaper’ och ’Dragon´s Breath’ som är världens hetaste chili med 2 200 000 respektive 2 438 000 scovillegrader (Allers Odla febr 2020) generellt uppfattas som riktigt ond.

’Amandine’

Den fule
Fula grönsaker är inte heller lätta att hitta, tvärtom tycker jag de flesta är vackra till och med väldigt vackra, men
S. tuberosum, alltså potatis är ju inte så vacker vid första anblicken, mest brun faktiskt även om ’Blå Kongo’ är fantastiskt lila och snygg när man skär upp den och ’Apache’ är vacker fläckig i skalet som en nordamerikans indianhäst. Nej istället är det ju smaken som räknas och då är delikatesspotatisen ’Amandine’ en av de jag odlar. Den är fast, krämig med en mild nötaktig smak, helt enkelt otroligt god och kan inte jämföras med de vanliga ’Bintje’, ’King Edward’ eller ’Asterix’ på samma dag ens. Jag tycker att när jag lägger ner tid och möda vill jag satsa på sånt som är lite svårare att få tag på eller skulle kosta lite mer att köpa.

 

 

 

Amandine, chili, pärontomat, potatis, salladstomat, Tomater

Comments (7)

Kommentarer inaktiverade.