Inköp och efterlängtade Babington

Ibland lönar det sig verkligen att gå på infall, som häromdagen när jag behövde lufta mig och hamnade på en plantskola i Höör som jag hört skulle ha några efterlängtade lökar. Det slutade med en hel låda roliga plantor till Ätliga skogsbrynet.

Det jag letat efter ett tag var den fleråriga purjon, ’Babington’. Bara ordet! Ta det i munnen och säg det några gånger. Visst ligger det väl, ja rent av roligt att säga.  Allium ameloprasum var. babingtonii är det botaniska namnet och den är släkt med elefantvitlöken.
De första åren ska den få växa till sig i lugn och ro. Den gillar sandig och stenig mark och det finns det gott om här, men anpassar sig till de flesta jordar även lera, sol-halvskugga. Naturligt förekommer den i England, Irland och på Kanalöarna och är härdig ner till – 20 grader.
Man kan skörda genom att skära av stjälken precis ovanför löken på försommaren innan blomstängeln har hunnit bildas eller gräver man upp en hel tuva och använder den största löken och passar på att plantera ut de mindre en och en med 20 cm mellanrum.
’Babington’ sprider sig med sidolökar som efter hand bildar tuvorna, men även med bulbiller.

Jag fick fatt i de sista två krukorna med bulbillsådda plantor från i fjol, som tyvärr hade fått lite solskador, men jag håller tummarna för att de hämtar sig.

Strandbetan Beta vulgaris ssp. maritima är jag också jätteglad över. Den är ursprunget till vår förädlade mangold och alla betor. Den växer fortfarande vild vid stränder i varma områden som runt Medelhavet. Späda blad används som mangold. Även om detta också är en sandväxt så anpassar den sig  till vanlig jord, men full sol är inte förhandlingsbart. Förökas med frö.

Stjärnklocka Campanula porscharskyana får blå ätbara klockor, men jag kanske inte kommer att äta så mycket av den utan snarare ha den som marktäckare i gruset närmast vägen eftersom den blir max 20 cm hög och funkar bra som stenpartiväxt.

Stjärnhyacint Camassia quamash, en 35 cm hög vårblommande lökväxt med ståtlig blomspira och stjärnformade blå blommor. Blomspirorna är på väg upp inne i bladverket. Det fina med denna förutom lång fin blomning, är att den förvildar sig med frö. Jag hoppas den ska trivas på nåt av de mer näringsrika och lite fuktigare ställena i Ätliga skogsbrynet i sol-halvskugga.
Om den sprider sig ska jag testa att koka lökar som potatis precis som ursprungsindianerna i Amerika gjorde.

Till sist blev det två Rosenkvitten Chaenometes japonica. Det är  en växt som mest odlats som prydnadsbuske eftersom dess nyttighet inte riktigt fått genomslag för frukterna är svåra att processa kommersiellt. Jag hade egentligen inte tänkt mig kvitten i trädgården, men å andra sidan behöver jag ett par mindre buskar som fyller ut luftrummet mellan träd och lägre perenner i skogsbrynet och rosenkvitten har supernyttiga frukter, sura och hårda, men kan användas som smaksättare och ersätta citron i vissa fall. De är fulla av antioxidanter och pektin och passar utmärkt till marmelad och gelé.
Blommorna kan vara allt från vita till röda så det ska bli väldigt spännande att se hur de här plantorna blir. Man behöver två olika namnsorter för bra pollinering.

Det här blev helt enkelt en superdag och det blir säkert fler besök på den här plantskolan med inriktning på växter för skogsträdgårdar.

De har också den absolut charmigaste  försäljningsboden vid vägen, nybyggd av gammalt virke på en vanlig släpkärra, men spana in detaljerna. Dörren har fått mycket kärlek med fönster, hållare för sprit och en formsågad kant. Hängrännan är formad av en gammal plåt med en hängväxt i vardera kanten som leder ner regnvattnet till en uppsamlingshink.

Plantskolan drivs av Hanna Jönsson och My Kjellberg som var i full färd med att snickra inredning och odlingsbord när jag hälsade på.