Sallatstjuven och väninnan
Jag hade tänkt att skriva om pyralider i gödsel, men det får bli nästa gång för höns är ju så mycket roligare.
De här två är bästa vänner och näst intill oskiljaktiga, vilket kan ha sina sidor när man samtidigt är olika.
Den ena är en riktig ögontjänare som fått smak på den saftiga vinterportlaken i växthuset. Så fort jag har glömt att sätta för trådkorgen, hittar jag gröna rester på gången och hack i bladen för bordskskick ligger inte för sallatstjuven. Nu räcker ju för all del det bladgröna till både mig och hönsen, men jag vill inte att det ska bli en ovana att plocka godsaker där inne. När portlakens tider är över om en månad eller så är det dags för känsligare växter som tomatplantor och basilika (då ska jag också tvätta växthuset). Dessutom lär sig snart de andra och tar efter.
Bästa vännen har ännu inte fattat tycke för portlak utan väntar tålmodigt en meter utanför. Man kan ana en liten svart tuss av henne i nedre högra hörnet.
När jag kommer far hönan ut så fort att hon blir suddig, för även om de inte anses särskilt smarta vet i alla fall den här donnan när hon är ute på hal is. Säkert hann hon ändå med ett mumsigt extramål.
Väninnan får äntligen röra på sig och tar ledningen med långa benet före.
Kvällningen närmare sig och det är dags att börja dra sig mot hönshuset, men redan efter några meter blir det stopp igen. Nyfiken i en strut, måste kolla om det finns några kryp i kanterna runt korgen och väninnan väntar tålmodigt igen.
Ett litet skratt bubblar upp inom mig av igenkänning. Som den gången en bekant som aldrig varit på julmarknad skulle vända och vrida på exakt varenda sak på Nordens största julmässa i Huseby medan vi andra som varit där var och vartannat år, lite luttrade väntade, bytte ben och snabbast möjligt ville vidare till matknallarna. Det tog tre timmar innan vi kom dit och vi kände oss inte lika tålmodiga.
Sent om sidor kom i alla fall även de här två till ro hos gänget i hönshuset.
hönsens sociala liv, my best friend, silkeshöns, vinterportlak
Villroses hage
For noen herlige typer!
Er det noe jeg gjerne skulle hatt i hagen, så er det høns 🙂
/Irene
Monica
Dina inlägg om dina höns är alltid så trevliga att läsa! Om jag var höna, skulle jag velat vara det hos dig…
Kram, Monica
Marika
Hej Anette!
Vad roligt du skriver. Älskar att läsa om dina höns. Den väninnan hade jag inte gärna varit på marknad med. Ni kom fram till slut, hoppas inte allt var slut då.
Glad Valborg!
Marika
Lillian
For mange år siden hadde jeg også høner. Det er utrolig trivelige og sosiale dyr.
Carina
Ännu en härlig dag i hönsens värld och så mycket roligare än det andra ämnet… De var väldigt lika i bild de där två men de har kanske små särdrag i verkliga livet. Härliga personligheter är de oavsett.
Kram, Carina
Kristinas+oas
Sicken liten sallatstjuv och busig väninna! Nog vet fåglar vad de får och inte får alltid, sedan om de bryr sig om det är en helt annan sak. De har allt ett bra liv hos dig, dina fina höns.
Kram Kristina
Ulrika
Så lika men tydligen så olika, vilket lustigt par! Tack för en kul inblick i hönsens värld.
Ha det gott. Ulrika
Susie+på+Stjärnarve...
Så kul att läsa om din små vackra höns! Och så skriver du så trevligt också. Det är nästan så man blir sugen på att skaffa sig ett par. Fast det får räcka med dagishunden Molton som ligger på mina fötter och snusar. Det blev en extra dag den här veckan, vilket vi tackar för…..
KRAM/Susie
Rosor och ruiner
Men alltså, hur gulliga väninnor! Som är med varandra i vått och torrt… hon står väl där och håller utkik efter matte väl, när väninnan tjuvar godsaker 😉 Så fina!