Odla vinterportlak / portulak

 

Ett av de allra enklaste sätten att hålla sig med fräsch sallat långt in på vintern är att odla VINTERPORTLAK, Gruvsallat (Claytonia perfoliata). Det finns också en sommarvariant som jag lämnar därhän just nu.

 

 

 

Det fina med vinterportlaken är att man kan vinterså, så på våren innan annat hunnit igång och på hösten när sommarvärmen lagt sig. Den är ganska köldtålig och är lika fin efter nätter då bladen varit helt stelfrusna. Att tina och frysa upprepade gånger, liksom hård kyla under flera veckor tar förstås kål på den till slut, men här i zon 4 är den fortfarande stor och frodig på friland och har precis börjat gå i blom. Plantorna fortsätter växa fram till jul här och det blir ganska stora mängder blad. Jag skördegallrar och tar upp hela rosetter. Om allt får vara kvar blir det små blad som är tidsödande att plocka. Med gallring blir plantorna ca 25-30 cm höga.
Blommorna äts också och hela plantan smakar fräscht och milt, även stora blad.

 

 

Första året jag odlade den sådde jag på friland tidigt på våren och den hann aldrig riktigt blomma med nån ordning. Nån sensommar för ett antal år sen sådde jag i lilla växthuset och det har jag haft glädje av enda sen dess. Trots att översta jordlagret byts varje år efter tomaterna och att till och med all jord bytts vid nåt tillfälle återkommer portlaken med en tacksam grön matta. Plantor som hamnar lite fel är lätta att dra upp. Man får lätt med sig hela rosetten. Det är helt klart på hösten och vintern denna sallaten kommer bäst till sin rätt.

I fjol tänkte jag att det vore trevligt med portlak som höstmarktäckare under blåbärstryna och satte ut några tuvor som fick fröså sig, men det var ett misstag. Det gick helt enkelt alldeles för bra och jag har fått rensa gångarna runt hela växthuset efter att de mer började likna ett sallatsland. Har hittat plantor i hela trädgården. Så om jag nån gång på nån föreläsning sagt att de inte sprider sig som ett ogräs, tar jag genast tillbaka detta. På hösten gör de verkligen det. Vårsådderna inte lika mycket.


 

Av detta lärde jag mig att de får stanna i växthuset. Inte för att de behöver nån extra värme utan för att det är ett bra sätt att hålla dem på ett ställe och låta dem självså sig som de vill. Andra sätt skulle kunna vara att ha dem i pallkrage med tunnel och täcka med väv så snart minsta blomma visar sig. I början går det förstås att plocka alla blad med blommor i första hand, men i längden kommer man antagligen att missa nån.

 

Nu låter det ju som portlaken bara ställer till det, men som vanligt gäller det att hantera växterna på rätt sätt och det är en alldeles för bra, användbar och god växt för att inte odlas. Den kan dessutom inte köpas i matbutiken. Här känns den numera oumbärlig. 

Igår bjöd vi gäster på trerätters av eget från jord och skog och började med snittar på linfröbröd, egen majonäs, rökt rådjursskav, plus en kantarellvariant, serverade på portlaktrassel med lite våtarvstoppar för vild smak. Portlaken är god som ensamsallat men jag blandar ofta för att göra salladen mer spännande. Till vardags lägger jag gärna en stor tuss på omeletten, risotton och pajen.


Allt gott

odla på vintern, portlak, portulak, skörda på vintern, vintergrönt, vinterportlak, vinterportulak