Slåtter

Att låta en del av gräsmattan bli äng var ett bra drag på flera sätt.Min sandiga och naturligt ganska näringsfattiga jord lämpar sig perfekt och jag behövde egentligen bara låta gräset växa och den skapade sig själv med hjälp av de örter som finns längs dikesrenarna i omgivningen. Fast lite hjälpte jag till med frö från vild prästkrage.

Insekterna stortrivs och det gynnar hela trädgården. Jag jobbar med naturen inte emot.

Jag slipper kämpa med mossa, kalk, gödsel och gräsklippning på en yta som vi inte använder och som inte har nån annan funktion för att lyfta huset eller trädgården i övrigt, men helt underhållsfri är den inte.

På sommaren håller jag klippta gångar som slingrar sig som genvägar runt en del av huset men för att hålla jorden mager så att ängsblommorna trivs behövs slåtter och det slagna gräset behöver avlägsnas. Man kan göra på olika sätt. Mest näring i örter och gräs finns det runt midsommar och då skulle jag kunna slå en första gång, hässja och använda höet som foder. Ängen kommer igen och hinner både blomma och gå i frö. Men nu har jag inga hästar eller andra djur som behöver höfoder. Därför låter jag min äng stå hela sommaren och fröa av sig ordentligt innan slåttern. Kruxet kan vara att få det torrt i botten när det blir lite senare på säsongen eftersom morgondaggen hela tiden återfuktar och dagarna blir svalare och kortare.

Det har diskuterats om hur viktigt det är att skära gräset med lie eller om det är lika okej att använda röjsåg där gräset mer slits av men det lär inte spela nån roll vilket sätt man använder. Här blir det röjsåg.

Min väninna går med röjsågen och jag räfsar ihop. Vissa år har jag slagit tidigare när förutsättningarna att torka i hässja är bättre men jag har ett antal säckar hö sparade sen tidigare. Jag använder det mest till bäddar i hönshusen och behöver inte mer just nu.

Årets slåtter i september hamnar  i kompostlimporna som jag bygger som en lasagne med olika lager av torrt och färskt material varvat med hästgödsel. Det blir superbäddar att odla kål och pumpor i nästa säsong. På det viset har ändå ängsgräset kommit till användning. Antagligen finns det en del frö kvar och därför lägger jag  ängsgräset långt ner i limporna och många lager av annat över för att undvika självsådder där jag inte vill ha dem.

När ängen kortats ner klarar gräsklippen resten som jag ställer så högt det går och använder uppsamlare. Det blir jämnt och fint, men är inget nödvändigt moment.

Jag brukar också ta kanterna mot hus och stensättningar med trimmern och rensa runt nysatta träd och buskar.

Ängen är redo för vintervila.

HÄR kan du läsa hur gräsmattan blev äng