Korogi – coolaste knölen

Perenna ätliga växter som kräver minimal skötsel är ju toppen och nåt jag satsar alltmer på. Bland de fleråriga knölarna är KOROGI (Stachys affinis) den stora favoriten för sitt roliga utseende, för att den är god, nyttig, lätt att använda, lättodlad och ger mängder.

I Sverige är korogi ganska okänd och svår att få tag i. Ursprungligen kommer växten från Kina där den växer vild.  I Japan och Frankrike lär den förekomma i kommersiell odling och kan köpas som delikatess.

Jag tycker de är godast att utan krusiduller, förvällda och stekta i smör med lite salt och serverade som krispigt tillbehör, men knölarna kan förstås användas på alla möjliga sätt i soppor och grytor, även ätas råa. Trots sin form spolar man lätt av det mesta av jorden och resten går bort med en lätt skrubb. Man skalar inte. För det första vore det ett otroligt pillerjobb och för det andra tappar de både sin fina vita färg och goda smak. Precis som hos våra jordärtskockor innehåller korogi nyttigt inulin som är en slags kolhydrat som inte bryts ner i tarmen men göder de goda bakterierna. De kan orsaka gasbesvär hos känsliga personer, men det avhjälps genom ett snabbt uppkok där man häller bort vattnet innan fortsatt tillagning.

Korogi tillhör plistersläktet med avlånga spetsiga blad och lila snygga blomspiror. Hos mig blir de nästan en meter höga och lägger sig ner som marktäckare. Varje knöl kan ge upp till 150 nya längs stjälken och från de äldre knölarna.  Som bäst blir de åtta cm långa och två breda, men hos mig i zon 4 får jag nöja mig med två till fyra centimeter längd.

Jag odlar mina i Ätliga skogsbrynet där de övervintrar i jorden och får sprida sig. Kan tänka mig att en pallkrage är ett bra alternativ tills man lärt känna dem för när de väl etablerat sig kan de bli svåra att flytta.

De skördas från senhöst till de börjar gro igen tidig vår. På våren tar jag upp de allra flesta, men låter några vara kvar för tillväxt. Korogin föredrar mullrik fuktighetshållande jord som samtidigt är väldränerad, sol-halvskugga. Här växer de i 40 cm mull på sandås. Fem till tio centimeters extra välgödslad jord överst gör att knölarna drar sig dit och blir lättskördade. Innan de etablerat sig har de svårt att klara konkurrens, så nya knölar är bra att förgro i kruka och sen plantera ut. Det är ju enkelt på våren, men på hösten gör man bäst i att gräva ner krukorna eller packa in dem med löv runt om för utplantering till våren när de fått ca 10 cm stjälk.

Eftersom det är en ny gröda för Sverige får man prova sig fram med olika kombos när det gäller polykultur. Hos mig växer de med sparris, kronärstkocka, gräslök, kinesisk gräslök och perenn vitlök (vanlig vitlök som får stå kvar år efter år och används som bladgrönt), men även knölvialens sällskap gillas.