Vackert monster
Inlägget flyttat från min tidigare blogg.
Så här ser det ut längs vägen där jag passerar regelbundet. För er som känner till Alvesta kommun, närmare bestämt väg 25, 2 km väster Sjöatorpsrondellen. Mitt i skogen ute på landet är viltstängslet helt övervuxet av Parkslide (Fallopia japonica). Den drar verkligen blickarna till sig med sin storlek, sitt vackra bladverk och nu även gulvita blomvippor.
Bestämde mig för att stanna och titta närmare på detta vackra monster. Stjälkarna för tankarna till bambu, med sina tydliga ringar, men Parkslide är en flerårig ört som tillhör familjen slideväxter. Ursprunget är dock Asien. Till Sverige har den kommit som parkväxt, men redan 1909 noteras att man funnit den förvildad i Blekinge och Östergötland.
Pampig med sina tre meter på höjden men sprider sig med krypande jordstam och har blivit ett aggressivt och svårutrotat ogräs. Det här området klipptes i somras och redan är hela slänten täckt av rotskott sex till åtta meter från beståndet.
En dag när jag har lite bättre tid ska jag kolla om den även tagit sig under 2+1-vägen och skjutit skott på andra sidan, men det finns ingen parkering i närheten som på denna sidan utan är en bra bit att gå i diket.
Passerade även genom Härskogen utanför Lerum, Göteborg häromdagen och såg flera dungar av parkslide i skogen vid parkeringarna till motionsspåren.
Man kan ju i sitt stilla sinne undra över hur växten hamnat överallt i skogen. Här vid vägen kan den ha hamnat via schaktsmassor när man breddat vägen, men i många fall gissar jag att det handlar om dumpat trädgårdsavfall. Man kan ju tänka på att där man slänger parkslide finns den sen förmodligen kvar för alltid. Det räcker tydligen med en rotbit liten som en tumnagel. När den väl fått fäste kväver den andra växter och hotar vår naturliga flora. Parkslide räknas till våra fem värsta inkomlingar som man inte vill ha tillsammans med jättebjörnloka, jättebalsamin, vresros och mördagsnigel. Har man den i sin villaträdgård finns risken att den poppar upp i grannens källare. Det bästa är att elda upp de rötter man gräver fram och man kan prova att utrota genom att hugga ner och täcka med plast ett antal år.
Hur kan de ha den i Japan då kan man ju fråga sig. Tydligen har den där en artspecifik bladlus som håller bestånden i schack.
Har du parkslide kan du i alla fall trösta dig med att den är ätlig. Smaken lär påminna om rabarber.
