Ibland kommer smaken efter hand

Vissa tomater smakar bäst i början av mognaden, medan andra behöver eftermogna på samma sätt som vinteräpplen innan smaken infinner sig. Fönstertomaten Blaue Zimmer tar verkligen lång tid på sig, men mognaden är väl värd att vänta på och hela plantan är dekorativ under tiden

Ibland är en tomat inte så fantastisk som man fått sig beskrivet. Det kan förstås bero på många saker, kanske ibland så enkelt som att vi har olika smak. Nån föredrar den gammaldags tydliga, raka tomatsmaken, nån vill ha mättad fyllig smak, nån den fruktiga och ibland vill man bara ha ett sött godis.

MASKOTKA
Tomater kan vara lite luriga och man kan inte dra alla över en kam. Till exempel hörde jag en del negativt om busksorten Maskotka. Som vanligt vill jag inte köpa rakt av vad folk säger utan testa själv. Visst, hyggligt tidig, många tomater, men det verkade som jag skulle behöva ge belackarna rätt, inte mycket till smak. Eftersom jag odlar många olika och har hela trädgården fylld av läckra sorter, gjorde det inte så mycket. Jag fortsatte sköta de där Maskotkabuskarna men tomaterna fick hänga kvar oplockade. Vid nåt tillfälle flera veckor senare tog jag ett par igen, ville väl bara ha nåt i munnen när jag gick förbi och fick en rejäl överraskning. Smaken var plötsligt där och de var jättegoda! De behövde helt enkelt längre tid på sig att utveckla smakerna och jag hade låtit mig luras av att rött är lika med moget.

FUZZY WUZZY
Samma sak är det med den rödstrimmiga Fuzzy Wuzzy, som behöver eftermogna tre, fyra veckor antingen på busken eller inomhus för att den fina smaken ska framträda. Det gör den till en mycket bättre vintertomat än de klassiska piennolosorterna, dessutom odlingsvärd för sitt silvergrå och ludna bladverk, mjukt och lent. En rolig och ovanlig sort i samlingen med kompakt och naturligt hängande växtsätt som inte behöver stöttas, lämplig för 20-litershink eller stor ampel, medeltidig, höjd ca 40 cm. Mycket ovanlig.

PRINCIPE BORGHESE
Sen tänker jag förstås på en av de mest kända italienska vintersorterna, Principe Borghese, en röd halvstor, med liten spets i gruppen piennolotomater. Benämningen kommer efter italienarnas sätt att vinterförvara dessa upphängda i klase s.k. pinnolo. Det är säkert många inklusive mig själv som blivit gruvligt besvikna när de provsmakat direkt från plantan. Sorten klarar lagring nån månad eller två. Under tiden händer det saker och man känner sig väldigt tacksam över att kunna äta egna goda tomater mitt i vintern.

TAXI
Tvärtemot finns det tomater där smaken är som bäst precis i början av mognaden, ofta handlar det om gula sorter. Taxi är en typisk tomat som bör skördas som blekt gul och då är den helt fantastiskt fräsch och saftig med en citruston i eftersmaken. Busken ger mängder av medelstora till ganska stora tomater som klarar utomhustillvaron bra hos mig i odlingszon 4.

MIDNIGHT SUN
Går vi upp en storlek är Midnigt Sun ett gott exempel. Tomaterna blir stora, tunga och köttiga med en kraftig spets. Vi brukar kalla dem oxhjärta. Som blekt gula hittar far de fruktiga tonerna runt i munnen och njutningen är fantastisk, ett högklassiskt mellanmål, men när mognaden ökar med rosor på kinderna för att senare övergå till orangerött som solnedgången blir smaken mer fadd, fast man har fortfarande en mycket användbar tomat till varjehanda krossblandningar och såser. Busksort som trivs utomhus.

Alla tomatsorter är helt enkelt inte så okomplicerade och likartade som de man hittar i matbutiken och för mig är det en del av tjusningen när jag upptäcker nya sorter. Jag har också en regel, att ge alla en andra chans även om de inte faller mig på läppen vid första försöker och det är en god regel att proväta i olika mognadsstadier.

Andra faktorer som spelar in för smaken är soltimmarna, val av gödsel, mineraler i jorden och vattningsbeteende men det är ett annat kapitel.

Låt er väl smaka!