Skip to main content

Alltmer ätligt flyttar in i Äppelstunden

Lundområdet på ca 150 kvm som jag kallar Äppelstunden hade ingen egentlig planering när det anlades. Jag ville bara bli av med den tråkiga gräsmattan som inte trivdes och mest bestod av maskrosor. Uppfylld av att plötsligt ha allt detta utrymme att leka på flyttade jag in så många pioner det fick plats på de soliga fläckarna, diverse marktäckare och spontaninhandlade prydnadsväxter när tycke uppstod.

Pionkärleken håller i sig, men nu vet jag lite mer vad jag vill använda ytorna till så efterhand har en del ätligt smugit sig in som t.ex. en häckinramning av häggmispel som har ätliga bär. Beståndet av bulbillsådd skogslök (kajp) börjar ta sig bra och anas i högerkanten, liksom den vita randen av ramslök längs häcken som i själva verket fyller ut båda sidor längs 30 meter. Behöver alltså inte snåla med bladen längre. Medan jag fotade hittade jag piplök som jag glömt bort att jag satt.
I bakre delen en stock som fungerar som sittplats under ett av de tre äppelträden och soliga änden har jag borrat full av hål i olika storlekar för solitärbin och andra insekter. En del är tagna i bruk som barnkammare och igenmurade.

 

Skogslök (Allium scorodoprasum) på väg att gå i blom.

 

 

Blommande ramslök i häcken och varje liten stjärna blir fyra nya frön som sår sig lätt i skuggan om man inte stör jorden hela tiden.

 

 

Två gamla vinteräpplen av okänd sort, mycket goda och levererar bra nästan varje år. Dessutom har ett litet ’Vampyr’ flyttat in som är mörkrött helt igenom. Hoppas det kommer att trivas med de andra.

 

 

Björnroten (Meum athamanticum) är en gammal växt, både rot och blad är ätliga, fast jag använder mest bladen. Även om den ser dillig ut är smaken en egen med ett drag åt curry. Bildar jämna, nästan klotformiga buskar och blommar med vita flockblommor.

 

 

Mästerrot (Peucedanum ostruthium), variegerad, en mycket gammal medicinalväxt som under 1500-1600-talet ingick i universalmedlet orvietan tillsammans med bland annat torkat huggormskött, opium, honung och enbär. Förstår man ju att det måste hjälpt mot det mesta! Mästerroten lär numera användas i aptitstimulerande beredningar, mot luftrörskatarr och som ostkrydda. Smaken är selleriaktig, men jag har den bara som marktäckare i ett av de mörkare hörnen. Får gulvit flockblomning som står bra i vas. Den här växten sprider sig men inte lika invasivt och hopplöst som kirskål. Andra medicinalväxter i lunden är feberrot, nysrot, fläckig munkhätta, vinruta, groblad och julros men det får bli ett annat inlägg.

 

 

I andra änden av lunden som är mer solig dominerar röda smultron som marktäckare på ett cirka nio kvadratmeter stort område. Jag plockar litervis under ett par månader, ofta en stor kopp till frukost. Smultron är så tacksamma eftersom de trivs både i sol, skugga, supertorrt, normalt Ph och surjord. Kalkhaltig jord har jag inte haft möjlighet att testa. Kanske nån av er som har erfarenhet?

 

 

Här finns också sex buskar amerikanska blåbär av olika sorter. En levererar 10-12 liter varje sommar, medan de andra är mer nyckfulla. Trädgårdsblåbären tycker jag har fått ett oförtjänt dåligt rykte, kanske för att man har störst erfarenhet av de plockade man kan köpa i butik som brukar ha rätt blek smak. Sanningen är att smaken varierar kraftigt mellan olika sorter och att man nog ska tänka på de här som ett bär med egen smak och ha lite tur med rätt sort och hög sötma. Jag har ytterligare tre sorter i Ätliga skogsbrynet, en rosa och en vintergrön som jag inte haft äran att smaka än. Tyvärr var jag så dålig på att hålla reda på sortnamn när dessa planterades för cirka 20 år sen och det ångrar jag ju nu, men det går alltid att göra avläggare av favoriterna och på så sätt få fler plantor. Oavsett om alla inte är lika goda eller ger lika mycket är det bra att ha flera sorter för pollineringens skull.

 

 

Bland vinbären är de svarta min favorit och äntligen har jag fått fart på denna busken som samsas med blåbären. Det verkar som hård beskärning eller total förnyelse är receptet. Även de röda beskärs genom att ta bort några äldre grenar varje år, men är ändå inte alls lika kinkiga. Nu har jag garderat både med en ny sen sort och egna vintersticklingar för jag älskar solvarma svarta vinbär och på vintern lägger jag frysta direkt på gröten.

 

 

Jätteramsens (Polygonatum) spjutspetslika skott tidigt på våren är en delikatess, men det ska vara innan de börjar rulla upp sig och visa blad, så man har bara några dagar på sig. Skotten kokas i lättsaltat vatten och äts som sparris. Detsamma gäller hostornas skott innan de slagit ut och det finns det också en del av i lunden, men samlar man på ovanliga sorter kanske det inte är dom man ska nypa av. Jag väljer de sorter som har en tendens att bre ut och sprida sig.

Bland de användbara växterna häver sig också en honungsros högt upp i ett av äppelträden, som kan användas i teblandningar och doftpåsar. Olika sorters violer hamnar i sallader eller som dekorationer på bakverk. Bladen är också ätliga, gäller hela violsläktet.

 

Kanadaviol (Viola canadensis)

Trots att det här området vid första anblicken ser ut som vilken lund som helst, så är jag glad för att jag också börjar få in en hel del som är användbart i köket och på en yta som från början kändes hopplös och oanvändbar.

 

amerikanska blåbär, Äppelstunden, ätliga perenner, ätligt i rabatten, björnrot, fleråriga ätliga växter, jätterams, kajplök, kanadensisk viol, lund, ramslök, variegerad mästerrot

Comments (12)

Kommentarer inaktiverade.