Skip to main content

Vad kan stå kvar under vintern?

När man med möda och kärlek odlat fram härliga grönsaker som helst ska räcka hela året, kommer nästa problem. Hur förvarar man allt på en villatomat? Jag har en hel arsenal av knep som passar olika bra för olika grödor. På hösten känns det som om det finns mat överallt utom möjligen under soffan. I uthuset under tjocka täcken när det blir minusgrader, i garaget som håller 15 grader, lökflätor, tomater och kryddor hängandes i köket. Köksskåp fulla av torkade bönor, kryddor och teer. Fermenteringar och inläggningar i prydliga rader i matkällaren och frysarna är välstuvade. Men jag väljer också att spara en hel del i bäddarna. Sånt som tål en del kyla och till och med fortsätter att växa fram till jul här i odlingszon 4.

Mangold är helt fantastiskt tålig trots sina relativt tunna blad. Den reser sig efter upprepade frostnätter som om ingenting hänt. Även om frysen är full får några plantor stå kvar för att de är så snygga och de minsta bladen går bra att äta färska i salladen. I bättre odlingszoner kan den ge en liten vårskörd också innan den går i blom. Här dör ofta plantorna när det blir riktig vinter nån gång i januari, februari.

 


Många kålsorter får nytt liv och fortsätter växa framåt höstkanten när dagarna är svalare. Hårt larvangripna plantor levererar plötsligt felfria blad och det är kul att skörda igen. Hur länge de klarar sig utomhus varierar förstås, men minst till jul hos mig och i södra Sverige hela vintern. Jag brukar plantera om några lagom stora plantor av både kål och mangold i väldränerade hinkar som jag ställer i växthuset för att förlänga livet ytterligare, kanske mest för att jag tycker de är snygga, men också för att kunna nypa några färska blad då och då även om frysen är full av förvällda portionsförpackningar.

 

Vintersallat eller Machè som den kallas i butikens salladspåsar klarar några minusgrader, men ska få en tunnel av fiberväv över sig. Väldränerad jord är ett plus eftersom den lätt drabbas av mögelangrepp som sprider sig när den har det för blött för länge. Den här är sådd i slutet av juli.

 

Sommarmorötter också sådda i slutet av juli mår allra bäst i jorden. De tål ingen längre lagring ovan jord. Vintermorötterna som är lagringsbara sår jag däremot på senvåren och skördar på hösten. De sorteras och kontrolleras att de inte har larvangrepp eller skador. Om de har larvangrepp och får stå kvar i jorden börjar de oftast ruttna runt skadorna och moroten blir förstörd. Sommarmorötter växer snabbare. Ofta blir de skördeklara på tre, fyra månader. Dessa är nu tre månader gamla och helt fria från larver eftersom morotsflugorna helt enkelt inte är igång på sensommaren och hösten. Den söta, pigga doften från det här färska knippet är obeskrivlig. Rena godiset! I gynnsamma fall kan morötter övervintra till våren, men förlorar mycket av sin sötma under resans gång och går snabbt i blom. Jag har beräknat att de som är kvar i landet ska räcka till jul.

 

Bland purjolöksutbudet finns det också ett par sorter som är mer vintertåliga än andra. Detta är ’Musselburgh’ som får räknas till favoritsorterna med  sina extra knubbiga stjälkar. Den tar som andra vintersorter lite längre tid på sig men klarar kyla bra, även några minusgrader. I slutet av november/december flyttar jag över så många jag behöver för vårens behov till friland i lilla växthuset. Samtidigt beskär jag de yviga bladen något så de blir mer lätthanterliga. Lökarna ska ju inte fortsätta växa, bara övervintra.

 

Rotselleri i morgonsol som om ingenting hänt. Inte ett spår av nattens minusgrader, men när frosten blir beständig får den det tuffare och måste plockas in.

 

Nu skördar jag persiljan hårt för tredje gången denna säsongen och fryser in, men sparar de minsta vipporna.  De lite högre bladen i bakre delen av lådan tillhör rotpersiljan som jag kommer att slutskörda när bladen vissnat. Bladpersiljan övervintrar för det mesta och kommer igen med nya småblad till våren men skickar snabbt upp blomstänglar eftersom den är tvåårig samtidigt som den tappar i smak. Vinsten med att låta den stå kvar i tuffare odlingszoner är främst att ha färskt grönt till garnering på julbuffén och alla goda omeletter.

En relativt liten, upphöjd bädd som den här odlingslådan har fördelen med att snabbt bli uppvärmd på våren, men på hösten gäller det motsatta. Den fryser snabbt från sidorna och in, allra helst om det är en fristående låda som denna och ännu värre blir det om den omväxlande fryser och tinar upp. Det blir lätt mer än vad plantornas rötter klarar av, särskilt här där det sällan finns ett skyddande snötäcke. Lösningen är att täcka bäddarna med två decimeter löv och bädda in runt allt som ska stå kvar. Både löv och snö jämnar ut temperatursvängningar och fördröjer tjälen. Det blir också möjligt att gräva upp längre. Jag täcker även större bäddar.

Sammanfattningsvis finns det en hel del som mår bra av att stå kvar i jorden. Du kommer säkert på fler grödor, särskilt om du bor i en lägre odlingszon. Jag har nämnt mina favoriter som står i landen just nu. Den magiska gränsen här är fram till jul eller nyår, sen brukar den riktiga vintern och kylan slå till.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

förvara skörden, i bäddarna, kål, mache, mangold, morötter, musselburgh, odla på vintern, persilja, purjolök, rotpersilja, rotselleri, skörda på vintern, svartkål, vinterföravara på odlingsplatsen, vintergrönt, vinterpurjo, vintersallat

Comments (4)

Kommentarer inaktiverade.