Explosion i hönshuset
Prick klockan nio innan mannen går in för att ta förmiddagskaffe öppnar han dörren till hönshuset. Det blir som en explosion av höns som far ut åt olika håll. Det känns som mängder, men det är faktiskt bara tuppen med två hönor. I hallen till hönshuset står två kubformade familjeburar med mamma- och kycklingar som också är snabba att komma ut, men håller sig i sina grupper i hallen tills situationen lugnat ner sig. Det ena lilla gänget med minstingarna smiter snabbt in i det tomma hönshuset och förser sig av deras mat (hur nu den kan vara bättre) men hönan är förstås mest hemma där. Hon bor ju bara i familjeburen när hon har smått. Ungarna hoppar smidigt över tröskeln som om de hade fjädring i benen fast den är högre än de själva. De litar helt enkelt blint på mamma och följer pipande efter.
Det andra gänget med lite äldre kycklingar glider vant ut genom kattluckan trots att dörren står på glänt. Mammahönan följer efter även om hon får huka sig och fyller ut hela hålet. De håller sig längs uthusväggen där de letar insekter i kanten och ser till att de har nära till tryggheten.
Men vart tog de stora vägen?
Först bär det av i faslig fart runt husknuten. Den ena hönan fastnar vid hinken med grönkål. Mums så gott! Men rusar sen efter de andra som redan är framme vid minikiwin.
Har det ramlat ner nåt sen igår? Nej, de är faktiskt slut för säsongen, men jag leker tomte och tömmer fickan på rönnbär.
Nu har mannen hunnit öppna till tonåringarna som är ensamma kvar i buren i andra änden av trädgården, sen mamman tyckte de borde klara sig själva och helt sonika flyttade tillbaka in i hönshuset till tuppen. Jo, det är så det går till i hönsvärlden och inget konstigt med det.
Tonåringarna har egna frukostvanor som börjar vid trappstenen till växthuset. Sippa regnvatten och sprätta bort gruset längs kanterna. Plocka gråsuggor och tvestjärtar. När jag lite senare går min förmiddagsrunda i trädgården blir första uppgiften att fösa tillbaka grus.
Åskar stannar upp på planen för att överblicka läget. Nu har han skyddslingar utspridda överallt och mycket att hålla reda på. Han lägger av ett rejält kuckeliikuuuu för att markera sina domäner innan han upptäcker att damerna fortsatt till druvorna.
Gott om godis, men hur komma åt dem? Vi delar en klase. Stora till mig och små till tuppen att bjuda madammerna på. För nu är de dom som ska ha mat i första hand. Själv kommer han att äta lite ikväll när han försäkrat sig om att övriga har krävorna fulla. Fast skulle det nån gång bjudas på en riktigt tjock och fet, vit larv så mörkar han, basunerar inte ut, låter godbiten ljudlöst slinka ner i egen kräva och det kan han väl vara värd.
Morgonrusningen är över. Frukostbuffén är aväten och dagen fortsätter fram till lunch med olika rundor i trädgården och många härliga löv att sprätta i. Sen är det vila och sandbad. Däremellan ska ägg läggas, hönor uppvaktas och varnas för inkräktare, revir markeras.
PS. Länkar till portalen TrädgårdsFägring som samlar trädgårds- och odlingsbloggar i Norden och drivs helt ideellt.
frukost, höns som sällskapsdjur, hönshus, matvanor, silkeshöns, socialt liv, trädgårdsfägring, trädgårdshöns
Carina
Så charmigt och så tycker jag lite synd om Åskar – han har det körigt nu förstår jag 🙂 Jag förstår att de letar frukt- och bärgodis. Jag tycker det är tomt nu – druvrankan är aväten och jag har inga sena hallon. Men det här ska ändras på sikt.
Kram, Carina
Ps. stänger du kommentarer efter en vecka nu? Försökte läsa ikapp eller det gjorde jag men kunde inte kommentera
Anette
Hej!
Jag tror kommentarerna är inställda på två veckor. Att inte ha fri kommentering på äldre inlägg minskar risken för att spam glider in.
Kram
/Anette
Marika
Hej Anette!
Lika kul varje gång att läsa om dina höns och så Åskar förstås. Tror dotterns ankor har lite lika uppförande. Sir Väs, hannen väntar tills alla damerna har fått sitt och håller sig i bakgrunden trots att det vankas godsaker. De nya juniorerna får sig en tillrättavisning om de är för framfusiga. Damerna först.
Ha en trevlig helg /Marika
Min Lilla Kokvrå
Härlig läsning! Och vackra bilder på ståtlig Åskar med madammer och skyddslingar!
Trevlig helg! /Birgitta
Monica
Åh, så ”personligt”du berättar om dina höns! Du ser verkligen varje individ! Förstår om dom trivs hos er!
Kram, Monica
Susie på Stjärnarve...
Vilken härlig berättelse om hur det är att ha höns, man blir bra sugen! 🙂 Men…klarar vi inte av att skaffa ny hund så klarar vi inte av att ha höns. Dessutom har vi också på det år som gått sen vi blev av med Santos blivit otroligt bortskämda. Efter att haft hundar under 44,5 år och alltid tagit hänsyn till dom; Aldrig lämnat dom ensamma hemma, sett till att dom fått bra passning (hos släktingar) när vi varit på semestrar där man inte kan ta med sig hund, alltid bokat hotell i Sverige utanför städer så man kan rasta hunden och alltid sett till dom kunnat sitta under bordet vid både lunch och middag – så har jag nu upptäckt att det är otroligt enkelt att leva utan djur MEN OTROLIGT TRIST!! Så några söta små höns skulle kanske vara nåt…..!?
KRAM/Susie
Ulrika
Hej Anette,
Verkar vara livat värre i er trädgård. Önskar nästan att jag hade höns, du beskriver dem så charmigt och underhållande. Men får de härja fritt, ger de sig inte på alla planteringar då? Ser framför mig hur växter (eller delar av dem) flyger åt alla håll och kanter.
Allt gott. Ulrika
Anette
Hej!
Nej, det är små höns som inte ger sig på vanliga växter och trädgårdslandet har de inte tillgång till, men visst blir det skador. Främst skyddar jag kanter med stensättning eller låga staket. Man kan nog säga att jag på många sätt anpassat trädgården så att den ska klara hönsen. Bäst trivs de där det är som lummigast i lundarna och där gör det inte så mycket om jorden blir omrörd. Tyvärr äter de inte sniglar men väl tvestjärtar, gråsuggor och fettpölsor.
/Anette
Titti
Men vilket härligt och hönsigt inlägg! Ja de är små personligheter och rutinerna ska var lika varje dag 🙂
Nu får mina vara inne ett tag efter rävbesöket…trist! Men sen kan de ju inte hållas inne dag efter dag heller.
Ha det gott!
Kram Titti