Ätliga trädgården från ovan

Om ni undrar över rubriken så kommer bloggen att byta namn så småningom just till Ätliga trädgården som den redan heter på Instagram sen några år tillbaka. Jag är bara lite seg med att komma till skott.

Så här ser Benestad ut där jag bor och min plätt ligger lite ensam mitt i bild vid vägen ner mot sjön. Vi bor mitt emellan byns två fortfarande aktiva jordbruk, så på somrarna är det ungdjur, kvigor, sinekor och damer som ska kalva i hagarna närmast huset. Det finns förstås gott om hästar i byn också. Roligt med liv och rörelse. Till sjön är det ett par hundra meter, men båten har vi i grannbyn i mannens föräldrahem som han skämtsamt började kalla Södra filialen när en del maskiner flyttades till det renoverade svinhuset. Redan innan fanns en filial norrut i byn. När jag tog över svärmors trädgårdsland blev det också Södra filialen, men som sagt är det i nästa by.

Odlingarna har vuxit lite varje år. Den rektangulära platsen med lådorna är det ursprungliga trädgårdslandet från 1950-talet som vi renoverade för drygt tio år sen när sniglarna kom, grävde ur, tömde på armtjocka rötter från skogsbrynet som var ännu närmare inpå förr, snigelsäkrade och byggde lådor med djupbäddar.
Där den gröna rundeln är, hade förre husägaren potatisland, men numera odlas de på Södra filialen så de inte smittar tomaterna med mögel och annat.
Mellan klockan ett och två vid rundeln har jag fem pallkragar som fungerar som cutting garden.
Ovanför pallkragarna vid staketet är den varmaste och mest skyddade platsen i trädgården, men också den torraste. Här försöker jag få ett aprikosträd och ett vitt björnbär att rota sig, men en del andra flerårig ätliga växter trivs redan bra som svartrot och rödnervig ängssyra.
Det ätliga skogsbrynet fortsätter bakom växthuset, i norr med lågt Ph och mycket torv sen lite mer sand och högre Ph ju mer söderut man kommer. Sparrishäcken får till exempel extra tillskott varje år. Vill du veta vad som odlas i skogsbrynet finns det tidigare inlägg om det. Skriv ätliga skogsbrynet i sökrutan som kommer det upp en lista med växter.

Vilket jobb att hålla allt så här ogräsfritt kommenterade någon när jag visade baksidan av växthuset, men sanningen är att jag knappt rensar nåt alls. Det sköter hönsen som älskar att sprätta runt i all marktäckning som tillförs. Det vi får göra är att flytta tillbaka jorden så inte växthuset begravs.

Längst i söder lyser flisgångarna gula i det nyanlagda området som går under arbetsnamnet Mannes. Här hade vi frilandskomposterna för tjugo år sen vilket innebär kirskål, sly och hallonsnår. Allt som tillkommit runt växthuset de senaste fem åren, alltså ett par hundra kvadratmeter har fått en kvävande täckning av tjocka lager tidningar och en del wellpapp på raksträckorna innan vi lagt på 20-40 cm organiskt att växa i. Det funkar bra, men stor noggrannhet krävs med överlappningarna. Jag kommer att göra ett särskilt inlägg om Mannes och hur vi brukar gå tillväga längre fram i höst.

Egentligen skulle jag kunna berätta hur mycket som helst om den här bilden, som att det pågår plantering av vita narcisser i vänster nederkant. Det är förpackningarna som ser ut som vita pluttar på gräsmattan. Den blå pricken i höger överkant är en bikupa som tillkommit i sommar. Vi har inte själva tänkt att ägna oss så mycket åt biodling även om det verkar väldigt intressant, men är glad för att få vara värd åt samhället. Konstaterar också att det är mycket småpryttlar kvar att ta in.
Till vänster utanför bild kommer fruktträdgården, mer traditionella rabatter, men mer och mer ätligt smyger sig in där också.

Och så måste jag ju visa en självsådd backsippa som blivit lite vill och blommar redan nu. Älskar backsippor, så det får gärna dyka upp fler.