Skip to main content
Självhushållning i Villaträdgård

Inlagd gurka

Att lägga in egen gurka är enkelt och trevligt. Jag gör saltgurka, mjölksyrar och lägger in Västeråsgurka enligt Annas recept och det är den vi äter mest av. Annas gurka har en särskild historia. Min far var virkesmätare. Det innebar att han mätte och bedömde virke som nån såg eller massafabrik köpt upp. När det här begav sig åkte virkesmätaren ut till skogsägaren och gjorde jobbet vid upplagsplatsen och sen avrundades gärna det hela med en kopp kaffe, särskilt på vintern när man jobbat hårt med att mäta isig och kanske djupt översnöad stock som skulle skottas ren. Varje stock mättes för sig och rullades undan för hand genom att hugga i med en krok i vardera änden. Säkert satt en kopp och en leverpastejmacka fint i ett varmt kök efter ett sånt pass.

Så kom det sig att gurkan hos Anna var så god, söt och krispig att pappa bad om receptet och snabbt blev Annas gurkor som de fick heta, tradition i föräldrahemmet och är fortfarande ett måste hos mig varje säsong. De har delats till vänner, bekanta och halva släkten och nu får receptet bli ert också:

Annas västeråsgurkor

2 kg gurkor
1 näve salt (ca 1/4 dl)
1 kg strösocker
3° ättikssyra 24% (grader markeras inte på flaskorna längre, men beräkna 1,5 dl)
1/2 påse gula senapsfrö
8 slantar pepparrot
3-6 dillkronor beroende på storlek
OBS! Inget vatten

Blanda alla ingredienserna.
Skölj och skrubba gurkorna. Slanta dem fint och lägg i lagen. Rör om då och då och låt stå under natten. Frys! Ja, de ska faktiskt förvaras i frysen hur konstigt det än låter.

Mycket vätska har dragits ur gurkan under natten och gjort den delikat krispig

En sats brukar lagom få plats i en tvåliters glassburk.

Bästa tillbehöret. Ät och njut!

 

 

anette brunsell, annas gurka, ätliga trädgården, ätligaträdgården, inlagd gurka, Recept, västeråsgurka

Comments (13)

Kommentarer inaktiverade.